Ludwig Senfl
(ca 1486 - ca 1543)
Ludwig Senfl föddes i Schweiz (troligen i Zürich eller Basel), men var mest verksam som musiker och tonsättare i Tyskland. Man tror att han började sin musikbana redan som pojke år 1496, som körsångare hos kejsaren Maximilian I (1493–1519). Sannolikt fick han också sin första utbildning där, som elev till Heinrich Isaac. Man vet säkert att Senfl var anställd som sångare i Maximilian I:s hovkapell 1507. Ungefär vid denna tid skall han också ha blivit prästvigd. År 1512 skall han ha bott ett tag i Florens, men 1517 efterträdde han Heinrich Isaac som hovkompositör hos kejsar Maximilian.
År 1520 lät Senfl i Augsburg trycka samlingen Liber selectarum cantionum. Boken var den första samlingen med tryckta noter som gavs ut i Tyskland. Den innehåller motetter av ett antal olika kompositörer förutom han själv, bland annat Josquin des Prez och Heinrich Isaac. Det är troligt att urvalet representerar repertoaren hos hovkapellet i München vid denna tid. Senfl blev kvar där tills hovkapellet upphörde 1520, efter att kejsaren dött.
Senfl skall då ha gett sig av till Passau. År 1522 ansvarade han för musiken vid bröllopet mellan hertigen Wilhem IV av Bavarien och Maria av Baden, och året efter blev han furstlig kompositör vid hovet i München. Omkring år 1530 lämnade han prästerskapet och gifte sig. Så vitt man vet fortsatte Senfl att vara katolik i hela sitt liv, men han beundrade Martin Luther och sympatiserade med många av reformationens idéer. Man vet t.ex. att han skrev minst två motetter för Martin Luther, och att han brevväxlade livligt med den protestantiske hertigen Albrekt av Preussen.
Senfls egna verk omfattar, förutom 7 mässor och ca 250 motetter på latin, över 250 flerstämmiga lieder med tysk text.
De äldsta liederna är från 1400-talet och har 2-3 stämmor. Exempel på sådana finns t.ex. i Lochamer liederbuch. Under det tidiga 1500-talet utvecklades de av Isaac och 4 stämmor blev norm. Som Isaacs elev fortsatt Senfl att utforska alla de olika stilistiska möjligheter som fanns. Hans stora produktion är mycket varierad, och musikhistoriskt intressant.