Motett
Vid mitten av 1200-talet blev en ny form av flerstämmiga stycken - motetter - populära i Paris (Parisskolan). En motett karakteriseras av att överstämman har fått en, ofta helt ny, text. Finns det två överstämmor får de var sin text, och stycket kallas då Dubbelmotett. Lägger man till en tredje överstämma bli den en Trippelmotett.
Satsen rör sig alltid över en grundstämma (tenor) som består av ett fragment ur en litturgisk text - bara ett ord eller två, ibland till och med bara en stavelse - och motsvarande toner.
En Motett benämns korrekt genom att man anger inledningsorden i samtliga stämtäxter, t.ex. Flos Filius (T) - Quant revient (Duplum) - L'autre jor (Triplum).
Den fullt utvecklade 1200-talsmotettens främsta källa är Codex Montpellier.