föregående | index | nästa

Ein' feste Burg ist unser Gott

(Martin Luther / Johann Walter)

En psalm av Martin Luther - troligen med musik av Johann Walter. En trycktes första gången i Geistliche Lieder 1529. Texten kommer ursprungligen från Psaltaren (Psalm 46, Gud är vår tillflykt och vår styrka). Sången fick stor betydelse under reformationen t.ex. i Tyskland, närmast som kampsång. Den har exempelvis kallats för "reformationens marseljäs" av Heinrich Heine. Faktum är att den behöll sin karaktär av kampsång långt fram i tiden. I Sverige kom den bland annat att användas flitigt av arbetarrörelsen, och sjöngs t.ex. av de strejkande under Sundsvallsstrejken 1879.

Sången översattes till svenska 1536, troligen av Olaus Petri, och publicerades i: Swenske Songer eller wijsor nw på nytt prentade / forökade / och under en annan skick än tilförenna utsatte (1536). Detta är den äldsta föregångaren till de svenska psalmböckerna. Den första officiella psalmboken antogs av svenska kyrkan 1695.

Det var Gustav Vasa som gav Olaus Petri i uppdrag att ge ut en psalmbok på svenska, med sånger som församlingarna kunde förstå och sjunga med i, efter lutherskt mönster. Av boken från 1536 finns idag endast två exemplar kvar, det ena på Kungliga biblioteket i Stockholm, och det andra i Finland.

Tack vare projekt Runeberg kan man idag läsa Wor gud är oss een weldigh borg i faksimil på internet som den står i Swenske songer eller wisor (1536) .

Text


Ein feste Burg ist unser Gott, 
ein gute Wehr und Waffen. 
Er hilft uns frei aus aller Not, 
die uns jetzt hat betroffen. 
Der altböse Feind, 
mit Ernst er's jetzt meint; 
groß Macht und viel List 
sein grausam Rüstung ist, 
auf Erd ist nicht seinsgleichen. 

Mit unsrer Macht ist nichts getan, 
wir sind gar bald verloren; 
es streit' für uns der rechte Mann, 
den Gott hat selbst erkoren. 
Fragst du, wer der ist? 
Er heißt Jesus Christ, 
der Herr Zebaoth,
 und ist kein andrer Gott, 
das Feld muß er behalten. 

Und wenn die Welt voll Teufel wär 
und wollt uns gar verschlingen, 
so fürchten wir uns nicht so sehr, 
es soll uns doch gelingen. 
Der Fürst dieser Welt, 
wie sau'r er sich stellt, 
tut er uns doch nicht; 
das macht, er ist gericht': 
ein Wörtlein kann ihn fällen. 

Das Wort sie sollen lassen stahn
und kein' Dank dazu haben; 
er ist bei uns wohl auf dem Plan 
mit seinem Geist und Gaben. 
Nehmen sie den Leib, 
Gut, Ehr, Kind und Weib: 
laß fahren dahin, 
sie haben's kein' Gewinn, 
das Reich muß uns doch bleiben. 


Svensk text (1536)


Wor gud är oss een weldigh borg
han är wor sköld och weria
han hielper oss aff nödh och sorg
som oss wil her besneria
wor fiende best
är oss så hesk 
på mact och list 
haffuer han ey brist
på iorden är ey hans lijke

Wor eghen mact war her förswag
thet moste wij sielffue röna
ty gick for oss til thetta slagh
Christus then kempen sköne
herren zebaoth
bewijste oss gott
then kempen godh
som gaff oss modh
han wan seegher och äro.

Wore oss än hela werlden gram
och wille j grund nidh kasta
ther vpså åt scal doh ey gå fram
ee huru hon sich kan hasta
hans skadelig act
får doch ey mact
han haffuer sin dom alt funnit

The moste låta oss med fridh
eehwad the siunga eller springa
ty gudz son är kommen her nidh
och skyler oss vnder sin winga
röffua the oss ifrå / wor gorz lijff också
haffue sich thet bortt
the winna ey stort
gudz rike wij wel behalle.

Mer information / More information:

German Wikipedia:Ein feste burg

Svenska Wikipedia: Vår Gud är oss en väldig borg