Lobt Gott ihr Christen alle gleich
(Johann Nikolaus Hermann (c.1480-1561), Tyskland, 1554)
En koral (psalm) av Johann Nikolaus Hermann, skriven för den protestantiska gustjänsten. Hermann var kantor och lärare i latinskolan i Joachimstahl i Böhmen från ca 1518. Sången publicerades första gången i samlingen 'Die Sonntags Euangelia vber das gantze Jar', tryckt i Wittenberg 1560. Några av Hermanns julsånger, bland dem 'Lobt Gott ihr Christen alle gleich', kom att bli de några av Tysklands mest populära julsånger, och har översatts till många språk inom det protestantiska området, bland annat engelska. Sången publicerades också av Michael Praetorius (1571-1621) i 'Musae Sioniae' del VI (1609).
Tysk text
Lobt Gott, ihr Christen alle gleich, in seinem höchsten Thron, Der heut' aufschleußt sein Himmelreich und schenkt uns seinen Sohn! Er kommt aus seines Vaters Schoss und wird ein Kindlein klein, Er liegt dort elend, nackt und bloss in einem Krippelein. Er äussert sich all seiner G'walt, wird niedrig und gering und nimmt an sich ein's Knechts Gestalt, der Schöpfer aller Ding'. Er liegt am seiner Mutter Brust, Ihr' Milch ist seine Speis', An dem die Engel sehn ihr' Lust, Denn er ist Davids Reis, Das aus sei'm Stamm entspriessen sollt' in dieser letzten Zeit, Durch welchen Gott aufrichten wollt' sein Reich, die Christenheit. Er wechselt mit uns wunderlich: Fleisch und Blut nimmt er an Und gibt uns in sein's Vaters Reich die klare Gottheit dran. Er wird ein Knecht und ich ein Herr, das mag ein Wechsel sein! Wie könnt' es doch sein freundlicher, das herz'ge Jesulein? Heut' schleusst er wieder auf die Tür zum schönen Paradeis; Der Cherub steht nicht mehr dafür. Gott sei Lob, Ehr' und Preis!
Fritt översatt till svenska ungefär:
Lova Gud tillsammans, alla Kristna, på hans högsta tron, som idag öppnat sitt himmelrike och givit oss sin son. Han lämnade sin Faders vård och blev ett litet barn Han ligger där i fattigdom naken och skyddslös i en krubba Han frånsade sig all sin makt och blev låg och ringa Och tog sig en pojkes gestalt, han som skapat allt Han ligger vid sin moders bröst, närd av hennes mjölk Änglarna betraktar dem med välvilja, ty han är Davids ros Som av dess stam utsprunget har i denna sista tid genom honom skall Gud skänka hela kristenheten sitt rike Förunderligt att han byter med oss, och tar form av kött och blod och visar oss den klara gudomlighet som finns i hans faders rike Han blir en pojke och jag en herre, ett förunderligt byte det var! Känner någon en större vän än detta kära Jesusbarn? Idag har han slagit upp porten vitt till sköna paradis: keruber står ej längre för. Gud vare lov, pris och ära!