If my complaints could passion move

(Captain Digorie Piper his Galliard)

(John Dowland, England, 1597)

If my complaints är en sk.Galliard-song, och finns med redan i Dowlands första tryckta verk First Booke of Songes or Ayres 1597. Galliarden var en mycket modern dans vid det engelska hovet under drottning Elizabeths regeringstid. Hon skall själv t.ex. ha dansat 6-7 galliarder om dagen för motionens skull, och tävlingar i galliardedans var vanliga.

First Booke of Songes är tryckt i så kallad bordslayout d.v.s. stämmorna är tryckta åt olika håll på varje sida så att man kan sitta runt ett bord och sjunga. Sången finns också i Lachrimae från 1603-04, och i handskriften Matthew Holmes lutbok, från ca. 1585-1595 finns både Captain Digorie Piper´s Galliard och Piper´s Pavane av John Dowland.

Kapten Digorie Piper (ca.1555-1589) kom från den lilla staden Launceston i Cornwall, England. År 1585 fick han kaparbrev av drottning Elizabeth I, och kunde med sitt skepp ”The Sweepstake” börja attackera spanska skepp med drottningens välsignelse. Problemet var att han och hans kompanjon Richard Hodges inte höll sig till enbart spanska skepp, utan också gav sig på andra länders fartyg på väg genom engelska kanalen, och den 10 juni 1586 ställdes de inför rätta. De erkände och undgick dödsstraff, men dömdes att ge ekonomisk kompensation till samtliga offer. Piper dog djupt skuldsatt, och begravdes i sin hemstad den 20 januari 1589 eller 1590.

Hur väl Dowland kände Digorie Piper vet man inte säkert, men galliarden är tillägnad och sannolikt även beställd av honom. Man kan inte låta bli att undra, om detta inte måste ha vållat problem för Dowland senare i livet - han levde ju bland annat länge i Danmark, ett av de länder som råkat ut för piraten. Å andra sidan hade Digorie Piper varit död i många år när Dowland kom till det danska hovet, och sången är ju vacker - en mycket sorgsen berättelse om olycklig kärlek.

Text

If my complaints could passions move,
Or make Love see wherein I suffer wrong:
My passions were enough to prove,
That my despairs had govern'd me too long.
O Love, I live and die in thee,
Thy grief in my deep sighs still speaks:
Thy wounds do freshly bleed in me,
My heart for thy unkindness breaks:
Yet thou dost hope when I despair,
And when I hope, thou mak'st me hope in vain.
Thou say'st thou canst my harms repair,
Yet for redress, thou let'st me still complain.

Can Love be rich, and yet I want?
Is Love my judge, and yet I am condemn'd?
Thou plenty hast, yet me dost scant:
Thou made a God, and yet thy power contemn'd.
That I do live, it is thy power:
That I desire it is thy worth:
If Love doth make men's lives too sour,
Let me not love, nor live henceforth.
Die shall my hopes, but not my faith,
That you that of my fall may hearers be
May here despair, which truly saith,
I was more true to Love than Love to me.

Fritt översatt

Om min klagan kunde röra till kärlek, 
eller få Kärleken att se hur orätt jag lider:  
Min lidelse vore tillräckligt att bevisa,
att min förtvivlan fått härska över mig alltför länge.
O Kära, jag lever och dör i dig, 
Din sorg talar fortfarande i mina djupa suckar:
Dina sår blöder fortfarande färska i mig,
Mitt hjärta krossas av ditt ogillande:
Ändå hoppas du när jag förtvivlar,
Och när jag hoppas, låter du mig hoppas förgäves. 
Du säger att du kan läka mina skador,
Men som hämnd, låter du mig fortsätta klaga.

Kan Kärleken vara rik, och jag ändå sakna?
Är Kärleken min domare, och jag ändå fördömd?
Du har överflöd, ändå är du snål mot mig:
Du skapade en gud, ändå föder din makt förakt. 
Att jag lever ger dig makt:
Att jag åtrår ger dig ditt värde: 
Om Kärlek gör människors liv för surt,
Låt mig slippa älska eller leva längre. 
Dö skall mitt hopp, men ej min tro,
Att ni som om min undergång får höra
Här kan misströsta, för i sanning,
Jag var mer trogen Kärleken än Kärleken mig.