Staffansvisan
(Anonym, Sverige)
Staffansvisan är idag en av de mest kända medeltidsballaderna. Den tillhör en typ av ballad som kallas legendvisor. Samtidigt är den ett bra exempel på dessa visors dubbla natur, dels som äldre sedvänja, dels som yngre underhållningsvisa.
Eftersom balladerna har bevarats genom muntlig tradition finns de i många varianter. En del texter har en klart medeltida struktur (medeltida balladvers) och ett medeltida bildspråk (här legenden), medan andra är festglada tiggarvisor, där den helige Staffan blivit en "vanlig" brännvinstörstig bonddräng. Den vanliga Stalledrängsvisan skall enligt vissa källor ha uppstått under perioden 1550-1700, bland annat som en konsekvens av reformationens "detronisering" av helgonen. Staffansvisan hör ihop med Annandag jul, och i de yngre varianterna har den präglats kraftigt av hur man i det gamla bondesamhället firade denna dag, då unga män drog runt på gårdarna och sjöng för att bli bjudna på mat och dryck.
Staffansvisan förekommer i samtliga nordiska länder, i Storbritannien och på Färöarna. De svenska staffansvisorna finns nedtecknade som nr. 39 i den stora samlingen Sveriges Medeltida Ballader. Där finns ett antal varianter av balladen, men två visor som upptecknats vid samma tillfälle, i Vittskövle i Skåne år 1916 av Otto John, illustrerar väl skillnaden mellan den äldre och den yngre typen (se texter nedan). Den första är en tvåradig legendvisa och den andra en mer sentida tiggarvisa. Även melodierna speglar olika stilskikt. Den första har en nästan kyrkotonal prägel, medan den andra är en trevlig liten visa, byggd på ett enkelt harmoniskema präglat av 1800-talets populärvisa.
Även om Staffansvisan förknippas med Annandagen är den Staffan som balladen handlar om inte samma Staffan som kyrkans text handlar om denna dag, d.v.s den helige Stefanos, som blev den första kristna martyren. Istället bygger balladerna på legenden om Staffan Stalledräng, som skötte hästarna hos kung Herodes och som var den förste som upptäckte Betlehemsstjärnan, när han sent på kvällen skulle vattna hästarna och såg den spegla sig i vattnet. När Staffan berättade om stjärnan för kungen blev han ursinnig, eftersom man tolkade stjärntändningen som ett tecken på att en ny och större judakonung fötts. Enligt legenden sa Herodes, att det var lika omöjligt att en ny stjärna tänts, som att den stekta tuppen på bordet framför honom skulle gala. Då flög tuppen upp och gol "Cristus natus est" - Kristus är född. Staffan Stalledräng fick betala med sitt liv för att han var den förste att bringa den stora nyheten.
Text
(Tvåradig legendvisa, upptecknad i Vittskövle i Skåne 1916)
Sankt Staffan han rider sina hästar till vanns, - vaka med oss jula natt. Då såg han en stjärna i Österns rika land, - vaka med oss för oss alla. Den stjärnan hon lyste över Betlehems stad, men mest över huset där barnet det var. Staffan sig inför Herodes måste gå, "I natt är en födder som är bättre än du!" "Säg huru skall jag tro dig uppå dessa dina ord, förrän den hanen han flyger upp och gal?" Den hanen han var stekter och lagder uppå fat, han baskade sina vingar så högt som han gal. Herodes han slog sina handskar uti bord, sen reser han sig opp från sin kongeliga stol. De stungo ut, Staffan, hans ögon blå, som dagen så klar såg han natten ändå.
Text
(Staffansvisa, upptecknad i Vittskövle i Skåne 1916)
Staffan var en stalledräng Han vattnade sina fålar fem Hejsan, låt oss lustiga vara, En gång jul om året bara! Två de voro röda, De förtjänte väl sin föda. Två de voro vita, De voro varann så lika. Den femte han var apelgrå Den plägade Staffan rida på. Staffan red till källarknut Där han var van att få ölet ut.
Text
(Staffansvisa upptecknad i Östra Husby i Östergötland på 1840-talet)
Staffan var en stalledräng, - håll fast fålan min - Han vattnar sina fålar fem, allt för den ljusa stjärnan. Det är väl ingen dager än, fast eder tyckes så, det är den ljusa stjärnan som för dagen plägar gå, Solen lyser inte än över lindelöven.
Text
(Staffansvisa från Nås)
Staffan var en stalledräng Vi tackom nu så gärna Han vattna sina fålar fem Allt för den ljusa stjärnan Ingen dager synes än Stjärnorna på himmelen de blänka.