In dulci jubilo
(Anonym, 1400-tal)
Melodi från 1400-talet av okänd tysk kompositör. Text och musik förekommer i ett manuskript som finns på Leipzigs universitet daterat till 1400, men melodin kan då redan ha varit ett par hundra år gammal.
In dulci jubilo var ursprungligen en latinsk-tysk blandsång, men den förekommer i översättingar till många språk redan på 1500-talet. Vi använder här ett arrangemang av Joh. Seb. Bach och texten från Piae Cantiones (1582), vilken skiljer sig ganska mycket från den version som idag finns i den svenska koralboken, och ligger mycket närmare det tyska originalet.
Text
In dulci jubilo, nu sjunger wij io, io, Then allthing för oss förmå, ligger in praecepio, och som solen skijner matris in gremio. Alpha es et o, alpha es et o. O lesu parvule, för tigh är migh so we. Tröst migh i mitt sinne, o puer optime. Lått migh din godheet finne, o princeps gloriae. Trahe me post te, trahe me post te. O Patris caritas, O nati lenitas, wij wore plat förderffuadh per nostra crimia. Nu haffuer hä oss förwärffuadh, caelorum gaudia. Eya vore wij thär, eya vore wij thär. Ubi sunt gaudia, ther sjunger man Eya, hwar Englanar sjunga nova cantica, och sielanar springa in regis curia. Eya vore wij thär, eya vore wij thär.
Fritt översatt
I underbart jubel sjunger vi: den som allt gör för oss ligger i krubban, och som solen skiner han i sin moders knä, han är a och o. Lilla Jesusbarn, jag längtar så till dig. Trösta min själ, oförliknerliga pojke, och i din godhet, drag mig till dig. O faderskärlek, nåderika födelse, vi var förlorade i vår synd tills du friköpteoss till himlens fröjder, o vore vi där. Där är glädje, som ingen annan stans, där sjunger änglarna den nya sången, där lever själarna i Guds eget hov, o vore vi där.