Es fur ein par
(Anonym, ur Lochamer Liederbuch, ca. 1452-56).
Lyrik
Es fur ein pawr gen holz mit seiner hawen, do kam der laidig pfarr zu seiner frawen! Eff und iff und an, umb und über dran!
Svensk text
(kreatörer: Anja och Åsa 2004)
En bonde for iväg i vagn från stugan då kom den pilske prästen hem till frugan // uff och puff och på, hej hå, hur ska det gå?!// Tätt intill hustruns öra prästen flämta: - Mitt tionde i kyssar vill jag hämta... - Å, sätt Er, unge klerk, här ner på stolen, sa hustrun artigt, sen drog hon upp kjolen. Då gol en gök till bonden uti skogen, - Koko, koko, din fru är dig ej trogen! I svartsjukt raseri han återvänder, han kastar yxan, knyter sina händer. - Jag hör din man, iväg jag måste hasta! sa prästen, och sig ut i gräset kasta. Och bonden störtar in i sovgemaket, men frun stod sedesamt mitt upp i baket. Så bonden lomma ut igen till hästen, men vet Ni vad som hade hänt med prästen? Jo nidingen hann ej få på sig byxan, i gräset låg den stora vassa yxan… I kåpa grå och med tonsur på hjässan, han sjunger nu sopran var kväll i mässan. /sista omkvädet/ Uff, och puff och på, Hej hå, så kan det gå!